På väg hem - går mot ljuset

Onsdag den 30 januari Tänker på er därute i det ”vanliga vardagslivet” med allt vad det kan innebära av stress, press och måsten... Önskar er alla kraft  i vardagen och att ni ska få känna sinnesro o glädje mitt i allt ni står i! Själv känner jag mig just nu priviligierade som får chans att njuta av vardagens alla små underverk på ett nytt annorlunda sätt! Det finns så mkt att glädjas åt när man börjar tänka efter ! Tänk bara att kunna gå upp ur sin säng på morgonen - inget att ta för givet! Få ha ett ”hem”, näringsrik mat på bordet, kläder på kroppen och omges av ”nära och kära”.  Vackra blommor på köksbordet som påminner om goda vänners omsorg.  Kunna få gå ut och njuta av vår fantastiska svenska natur med de förunderliga årstidsväxlingar vi är välsignade med.  Känna att benen bär, även om det går lite stappligt!  Höra talgoxarnas begynnande vårlåt i Björktopparna.  Dela sitt barnbarns förtjusning och upptäckarlust vare sig det gäller en sparkfä

26 januari -  Härlig hemmadag med syrran När övriga familjen var och tittade på världscupstävling på skidor  i Ulricehamn,hade jag en mysig hemmadag med min käraste syster.  Tänk att vi kunde ta en promenad till Halvarby och den mysiga butiken Lilla Hus och jag orkade gå hela vägen ( om jag än gick direkt och la mig på kökssoffan efteråt ) Det är så underbart att få "lite luft"!  Det är stärkande för både kropp och själ!!  Tina lagde underbar mat och jag låg och vilade. Jag fick ananaspaj till efterrätt - det var länge sen, men såå gott.  Vi njöt  av varandras sällskap.  Hälsoläget just nu  Symptomen jag upplever just nu är att jag är MYCKET trött,  jag känner mig darrig och behöver lägga mig och vila ofta. Om detta orsakas av cancern i sig eller om  den höga kortisondosen eller epilepsimedicinen jag tar, kan ingen veta. Kanske är det allt sammantaget! Cellgiftskuren på fem dagar, har jag fortfarande inte känt något obehag av. Men man sa att biverkn

Tors 24/1 Motalabesök Härlig start med gemensam familjefrukost en vanlig torsdag mitt veckan!!! Att vara sjuk, kan ha sina så fördelar, minsann!  Fam Alfred hade varit    hos oss över natten, så också Linnéa. Och    Evelina har nu tagit beslutet att helt enkelt avsätta ett par veckor hemma hos Mor!️ Idag , lite grådis, men vackert , kallt vinterväder fick vi en trevlig familjeutflykt till Motala, Magnus, Evelina , Linnea och jag.... Vi fick på lasarettet tillsammans träffa    en    logoped som hjälpte oss att börja lägga upp ett   ”bildkommunikationsmaterial ” på min Ipad. För att förbereda ifall min talförmåga plötsligt skulle krångla igen....vi vet ju att talcentrat är lite påverkat och ligger    i ”farozonen” framöver. Vi vet dock fortfarande inget om hur det kommer att u tvecklas,..... el inte utvecklas.... Men jag tänker på min, genom åren, stadige / trogne medarbetare i Bäckalyckestyrelsen , och som redan innan dess som min Scoutkårchef inför UV lägrena skrev s

18\1 En riktig GLÄDJEDAG Idag har vi i familjen fått uppleva en riktig Glädjedag, då hela familjen kunde samlas i Göteborg för att fira Alfreds Läkarexamen efter 5,5 års studier. Jag är så innerligt tacksam att jag kunde vara med! Tom Evelina o Jakob kom farandes ända från Norrland. Vi fick en fantastiskt fin och festlig dag tillsammans och vi hade fått låna en lägenhet av kompisar som vi kunde vara i. Rebecka, Magnus, och jag var med på den högtidliga ceremonin på Universitetet och sedan anslöt övriga familjen till minglet efteråt. Fantastiskt roligt att få vara med, allt gick så bra, det fanns bänkar bakom där jag kunde lägga mig ner och vila, när som det behövdes. Igen vill jag säga GRATTIS Alfred och kanske ännu mer: GRATTIS TILL ER BÅDA TVÅ - Rebecka och Alfred!!! Det här är ju något ni kämpat er igenom tillsammans, och ni gjorde det bra! Lycka nu till med fortsättningen! Nu är det plötsligt måndag 22 /1 och jag har ikväll ,efter 5 dagar tagit de sista cellgi

Onsdag den 16 januari Idag har vi varit på första besöket på Onkologen i Linköping och träffat ännu fler underbara människor inom Vården. Ingen förändring gällande diagnosen! Läkaren här sa precis som den vi mötte i Motala: ”obotlig, snabbväxande - är det det ngt ni drömmer om att göra - gör det nu!!! ” Tuffa ord att ta till sig, även om vi vet att livet egentligen Alltid är just så skört och bräckligt...... ” Sörj ej den gryende dagen förut, Njut av den flyende varje minut”! Vi får försöka fortsätta att göra det bästa av situationen och vila i att ”med Guds hjälp samverkar allt till det bästa.” Nu är i alla fall planen att jag i väntan på att få komma intill för strålning, om ca tre veckor , redan på fredag, 18/1, börjar en 5 dagars cellgiftsbehandling. Man prövar också att höja kortisondosen några dagar, för att se om det har effekt på mina symtom. Herren, herren är Gud Han är värdig allt lov all ära Och Han är mäktig att föra sitt folk In i det

Igår, 13/1   Efter några nattliga vakentimmar, kände jag att jag vid halv femtiden tappade känsel och speciellt i min högersida. Tydligast i ansiktet. Munnen styrde inte riktigt, kände att det var svårt att få ner nattmedicinen. Det var bara att ta ambulansen till sjukhuset igen. Vi hade i familjen planerat att denna söndag åka till Broddarp, Eksjö, Rebeckas och Alfreds nya hem, för att fira Hannas födelsedag. ( Grattis Hanna 14/1, jag uppskattar dig mycket!) Istället fick vi tillbringa dagen och några följande på sjukhuset. När vi kommit dit märkte jag efter en liten stund att jag inte kunde få fram rätt ord ur munnen. Jag försökte säga en sak, men det kom något helt annat, eller så kom det inget alls!! Mkt märkligt, obehagligt och frustrerande!!! När Magnus talade med syster Tina i telefon fick jag tag i ett papper och försökte rita en flaggstång, blommor och lyckades på ngt vis nynna melodin på ”Tag den hyllning....(den gratulationsång vi vuxit upp med...) till slut kändes

NYÅR Nu har vi ännu en gång fått börja ”ett Gott Nytt År, i Jesu namn....” som vi alltid sjunger när vi i är tillsammans i det härliga ”nyårsgäng” som vi i över 30 år haft förmånen att fira in ”nya år” med! Saknade er kära Vänner detta Nyår, men kände påtagligt hur ni var med Magnus och mig i tanke/bön. TACK! På nyårsdagen började förberedelserna på US i Linköping och den 2/1 gjordes en Biopsi för att få besked vad det är som orsakar min sjukdom. Under sövning togs prov från tumören längst bak i hjärnan. Detta ska man nu undersöka lite närmare. Operation och eftervård gick sedan bra och jag fick komma hem igen efter 5 dagar. Nu sägs väntetiden på provsvaret vara ca 1-3 veckor......

JULEN Julen 2018 blev för mig en heelt fantastisk helg! Verkligen allt, kändes så mkt värdefullare och dyrbarare! Bara det att få vaaara hemma tillsammans med familj och vänner! Vilken JULGÅVA!  Och att mer än tidigare få fokusera på Julens verkliga innebörd! Det gav en ny och djupare dimension åt julfirandet, helt enkelt!! Allt blev så mycket dyrbarare i ljuset av det som hänt veckan innan. Situationen var som den var och jag kunde ändå bara njuta av allt gott jag fick uppleva.- trots att omständigheterna inte var så roliga. Allt var totalt annorlunda -  men att då få läsa de gamla texterna - att få sjunga de kära, välkända julsångerna tillsamman med familjen och vännerna. Jag fick bara sitta och ta emot all kärlek och omsorg - ja, det var verkligen en GOD JUL! ' Du stjärna över Betlehem, oh låt ditt milda ljus få lysa in med hopp och frid i varje hem och hus. I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid en stråle av Guds kärleks ljus, i signad jule

Skrivet i julveckan... MINA TANKAR... Har sedan allt detta startade den 16/12 funderat mycket på hur jag framför allt ska kunna uttrycka min tacksamhet till er alla som bryr er om mig. Jag är såå tacksam för alla varma, goda, omtänksamma hälsningar jag/vi fått från olika håll! Det känns såå gott’ det värmer verkligen ska ni veta! TACK så väldigt mkt! Och så alla förböner! Jag kan bara säga : TACK, tack, tack! Det betyder så oändligt mycket för mig! Ja, TACK för alla böner ni sänt upp till Gud, vår Gode Far i himmelen, Man brukar tala om att man kan känna sig buren av bön, men det jag (av nåd/som en gåva) fått uppleva den här tiden är som en känsla av att jag svääävat på alla förböner! Och jag är naturligtvis så innerligt Tacksam för det och det är inget jag själv kunnat gjort för att förtjäna! Förstår att det säkert kan låta konstigt, men jag känner som att det är en dyrbar gåva att få uppleva det så här just nu! Jag vet ju av erfaren att man minsann inte alltid

9/1 -  Välkommen att gå med mig en bit längs vägen hem... I sådana här lägen i livet, el alltid förresten, alltid har man ju möjligheten att få få göra egna val! Alltså, jag väljer ju inte vad som ska drabba mig i livet, el vad jag ska råka ut för, men jag kan få vara med och bestämma vad detsamma drabbar mig ska ”få göra med mig”! Hur jag ska låta mig påverkas av det jag möter... Jag har i alla fall direkt, från allra första stund bestämt mig för och känt det helt naturligt att följa Svärmor Ingrids goda exempel i att allt fokusera på att vara ”tacksam”! Eller det finns kanske egentligen inget annat alternativ, för jag har såå mycket att vara ”tacksam” för! För mig känns det som en stor gåva att bra få leva och finnas till! ”Livet är Guds gåva till dig, vad du gör med .livet är din gåva till Gud!” Jag känner mig verkligen Ödmjukt tacksam för mycket av det livet överraskat mig med, tom den här ”nya och högst oväntade situation” jag plötslig befinner mig i...då Livet helt