9/1 - Välkommen att gå med mig en bit längs vägen hem...

I sådana här lägen i livet, el alltid förresten, alltid har man ju möjligheten att få få göra egna val! Alltså, jag väljer ju inte vad som ska drabba mig i livet, el vad jag ska råka ut för, men jag kan få vara med och bestämma vad detsamma drabbar mig ska ”få göra med mig”! Hur jag ska låta mig påverkas av det jag möter...
Jag har i alla fall direkt, från allra första stund bestämt mig för och känt det helt naturligt att följa Svärmor Ingrids goda exempel i att allt fokusera på att vara ”tacksam”!
Eller det finns kanske egentligen inget annat alternativ, för jag har såå mycket att vara ”tacksam” för! För mig känns det som en stor gåva att bra få leva och finnas till! ”Livet är Guds gåva till dig, vad du gör med .livet är din gåva till Gud!”
Jag känner mig verkligen Ödmjukt tacksam för mycket av det livet överraskat mig med, tom den här ”nya och högst oväntade situation” jag plötslig befinner mig i...då Livet helt och hållet kastats omkull och fått andra värden! Det kan, med Guds hjälp komma mycket gott ur en till synes helst meningslös situation! ”Gud är God!”
Tryggheten i tron, kärleken, värmen o hjälpen från familj och Vänner, är det som helt och hållet bär mig nu.... och jag är så innerligt tacksam för detta!
Att skriva så här, ha en ”egen liten blogg” är verkligen inget jag hade kunnat drömma om, men nu känns det plötsligt som en stor möjlighet/förmån att på det här sättet kunna få förmedla mig lite till er som är intresserade av att ”höra hur det går” (tänker på käre svärfar Sigurds paraduttryck: ”Det är roligt att va med och se hur det går!”)
Så Välkommen att ”gå med mig ett stycke och dela mina tankar på vägen hem!” 

Låter kanske lite onödigt dramatiskt, med den rubriken, men oavsett utgång av detta som är just nu, om jag skulle dö om ett par veckor el om jag kommer att få leva över 90 år som både Svärmor och Mamma, så tänker jag att jag ”är på väg Hem!” och det ger mig en väldig tillförsikt och ett stort lugn! ”Vi föds och vi dör”, det är ju en sån där sak som vi bara har att konstatera - det gäller oss alla! Men någon har uttryckt det ungefär så här också....”Det ges en morgon och en afton i varje människas liv. Betänk din afton, så ska morgonens ljus lysa över resten av ditt liv”
Den här underbara ”hemvägsbilden” togs av ”söstra mi” i somras då vi en ljuvlig kväll hade varit uppe, på kullen, i mammas föräldrahem Prästkulla och hälsat på kära Morbror /Moster Sven och Ingegerd och sedan gick den gamla, snart nog igenväxta vägen, några hundra meter ner för backen, till Dängestorp, min pappas/mitt föräldrahem, där nu Oskar o Hanna med familj bor. En helt fantastisk vandring, så kort, men så underbar, vacker och just nu för mig : ” symbolisk ”väg Hem,”
Ljuset faller över heela vägen ända ner i dalen, ända hem!! Jag blir så innerligt tacksam över möjligheten att få tänka/känna så, oavsett vad som inträffar...
”Jag går mot ljuset, på väg hem”! Den tanken ger mig hopp, mål och mening!

Så: Välkommmen att gå med mig en bit på ”vägen hem”!
TAAACK igen, kära alla ni, för alla hälsningar, all kärlek och omtanke ni visat mig och min familj!!! Jag känner mig så priviligerad och ”lyckligt lottad att få ha er alla”!

Hälsoläget: är det fortfarande så att jag i söndags inte visste om att det är de fyra tumörerna i min hjärna som är ”ursprunget” el om det hela är någon typ av ”lymfom ”, ngt blodburet!?
Annars mår jag ungefär som tidigare, mycket trött o darrig i kroppen, orkar inget göra, men annars helt okej och vid gott mod! Har trappat ner på cortisonet och har nu tagit bort stygnen i huvudet. Ljuvligt,härligt att kunna få tvätta hela håret!
Ha de så gott ni också!

Kram
Inger