22 september

31/8 hade vi den stora glädjen att få fira bröllop i familjen då Jakob och Evelina sa sitt JA till varandra och lovade att med Guds hjälp älska varandra livet ut! Det var en fantastisk högtidsdag tillsammans med släkt och vänner uppe i Evelinas älskade Vilhelmina. Såå roligt att dessutom få umgås och lära känna Jakobs familj lite bättre. Jag är så innerligt tacksam att jag kunde vara med. Det var ju inte alls självklart eftersom jag just gått igenom en ny cellgiftskur. Är såå tacksam att det ändå gick bra!!!

"Vi älskar därför att han först älskade oss." 1 Joh 4:19

De senaste veckorna har cancern gjort sig allt mer påmind. Jag är tröttare och har problem med närminnet. Men jag har ingen smärta. Det tar tid för mig att få ihop mina tankar. Vilket gör det svårt att skriva blogginlägg. Detta gör att jag inte skriver så ofta i bloggen längre. Men vi hoppas att det kan ändra sig. För Gud är inget omöjligt. Vi får vila i hans omsorg och trygga händer. 

Jag ska nu i veckan göra en ny röntgen av hjärnan och sen har jag ett inbokat läkarbesök därefter. 

Jag är så tacksam och glad för er alla som läst/läser min blogg. Tack för alla uppmuntrande ord jag fått ifrån er. Min önskan är att mina tankar och ord skulle få ge styrka, glädje eller tröst till den som behöver.

Tänk vad livet kan ändra sig fort. För bara ett år sedan var jag helt frisk och visste inget om min cancer som låg och lurade. Tänk vad livet helt kan förändras på så kort tid. Vi vet inget om vår morgon dag, men vi har löftet att idag hjälper Herren. Det kan vi få vila i.

Nu är/har det återigen varit skördetid i våra trädgårdar. Så fantastiskt att bara få ta emot av allt det som Skaparen så frikostigt ger oss. 

”På frukten ska trädet kännas...” I Bibeln står det att man kan se om det är ett fungerande fruktträd, för då bär det god frukt. Vilken slags frukt ger mitt liv och hur ska mitt liv över huvud taget kunna ge god, välsmakande frukt?

För det första behöver vi stanna kvar i stammen för att livet ska kunna gå vidare.

Vad kan man göra , man vill så mycket och det kan lätt bli som en slags prestation.

Vi behöver som väl är inte göra så mycket eller rättare sagt: vi kan inte, inte mer än att stanna kvar i stammen. ”Förbli i mig så ska jag förbli i er". "JAG ÄR VINSTOCKEN (stammen), NI är grenarna". 

Och så får vi, utan att själva gjort oss förtjänta av det, öppna upp för/ta del av stammens liv och kraft. 

"Jesus Jesus!  Låt mitt liv bli en lovsång till dig. 

Gör mig till välsignelse, ja Herre gör mig till ditt vittne!"

"Så stor är Jesu kärlek, man finner inga ord, så obeskrivlig den nåd han visar mot oss. 

ja det är sant han älskar mig."

"Jag har nu beslutat mig att en gång vara med

Fira bröllop i Guds stad för jag är bjuden med

Jag kunde svarat nej, min vän men jag förstod min tid

Där ska sången aldrig tystna, jag är evigt fri"

"Jesus har gjort allt, priset är betalt"

Att träna på den tanken, det faktum att Gud gett mig ett opåverkbart värde i den jag är, och inte i det jag gör! Det har tagit mig väldigt lång tid,  faktiskt/i stort sett hela mitt liv att riktigt komma in i och att kunna vila i det faktum att jag är älskad för den jag är, inte för det jag gör, eller förmår göra.

Vi är alla Guds speciella ögonsten, var och en av oss! Det handlar aldrig om prestation! Det är enbart en gåva! Tänk att det kan ta ett helt liv att ”inse det!

Men det är verkligen en mycket stor befrielse för en sådan som  mig som under i stort sett hela mitt liv, kämpat med att inte trycka ned mig själv genom tankar att jag inte skulle vara ”good enough".

"Jesus har makt, han har all makt. 

Han vunnit seger där på Golgata. 

Jesus har makt, Han har all makt. 

Han vunnit seger på Golgata." 

Så gott att få vila i tron på att Jesus verkligen har all makt. 

- Frank Ådahl -

Jag är med dig, i den svarta natten

då du inte orkar mer

tro nu aldrig att du går där helt ensam

för att du inte mig ser

När dina ögon förblindas av tårar

så att du faller ibland

jag kommer alltid att gå vid din sida

kom mitt barn och ta min hand

Han går aldrig förbi dig - Michael Jeff Johnson

Årets sista ros hemma i Bäck