8 april

Oj, kära vänner, nu har dagarna plötligt runnit iväg igen och jag har inte hört av mig på en tid.... men behandlingen jag senast gick igenom tog på krafterna och jag har inte orkat så mycket mer än det dagliga. Förmiddagarna är min piggaste tid på dagen, då försöker jag hålla mig uppe och pyssla lite vad jag kan och det är verkligen en stor tillfredställelse de dagar det funkar. Sedan efter lunch deckar jag och sover ett par timmar och efter det , resten av dagen brukar jag vara mer el mindre ”halvsovande”. Jag sover också lite bättre på nätterna just nu, men det gör ju att det inte blir så mycket skrivet i bloggen...
Man får rätta sig efter situationen som den är och ta vara på det som ändå funkar så bra som det gör.

Vi var inne på ett återbesök på onkologen i förra veckan och träffade läkaren där. Mycket fungerar trots allt ganska bra, men ändå fick jag några nya mediciner.
Samtidigt prövar vi nu att dra ner på cortisonet som för mitt välbefinnande gör att svullnaden i ansiktet minskar och jag får lite lättare att fokusera blicken och se klarare. Samtidigt som minskningen är bra, så är det lite riskabelt för det har hjälpt att svälla av svullnaden runt hjärnan. Så vad är bäst???
Läkarens tanke var att nu börja en ny cellgiftsbehandling,men mina blodplättar hade inte tillräckligt högt värde, så jag får vänta tills värdena blir lite bättre. Det blir nu provtagning varje vecka fram tills det är bra nog.

Förövrigt måste jag återigen få tacka er för allt stöd och uppmuntran på olika sätt!!! Stort TACK för all omsorg och vänlighet. Om ni bara visste hur mkt det betyder för mig och familjen! Önskar er verkligen det allra bästa: Guds Välsignelse! Man säger ibland att: ”På Guds välsignelse beror allt” och det ligger nog mycket i det..... Men det det är ju inget vi kan förtjäna någon av oss, utan det är en helt och fullt en ”gåva” vi har möjlighet att fritt ”ta emot”, om vi vill! Fantastisk!

Jag lyfter ögat mot himmelen

och knäpper hop mina händer.

Du käre Gud som är barnens vän,

till dig min tanke jag vänder.

Jag är så glad att få tacka dig

och gärna vill jag det göra

Jag vet det visst att du ser på mig

Och vad jag ber vill du höra.

Tack för allt gott du mig ständigt ger

Att känna, älska och äga.

Tack Gode Fader för mycket mer

Än jag kan tänka och säga.

Så skydda mig med din starka hand

Du Fader god utan like

Och låt mig växa för livets land

som är ditt himmelska rike.

Ja, som ni nog märkt så är jag fascinerad av gamla psalmer. Den här skrev J.L. Runeberg redan 1857 och ändå har den en text som kan säga oss något idag!

Är så glad att vi nu efter många infektioner och vintersjukor har möjlighet att träffa familjen lite mer igen! Det gör gott! Och speciellt att få dela barnens nyfikenhet på och fascination av den svenska våren!