7/2 - ”Ack ja, tiden går, även om man bara sitter”!

Nu har det snabbt rullat iväg några dagar.

I torsdags fick jag uppleva en sån där ”höjdardag” igen! Då tog Magnus och  Evelina mig till Dängestorp, mitt kära gamla barndomshem, där Oskar, Hanna och barnen Mellvin, 2,6 och Levi 0,7 ” lever småbarnsliv” ,håller på och renoverar och gör så fint både ute och inne. Det är en verklig fröjd varje gång man kommer dit och  får se vad ”nytt” som kommit på plats, ”en liten bit i taget..”

(Jag önskar verkligen mkt kraft o glädje åt er ALLA som befinner er mitt i "familjelivet”! )

Jag kunde bara få ligga där på golvet och glädja mig åt barnens lek kring mig eller ligga  på soffan och njuta av januarisnön som föll stilla över kullen utanför fönstret. En stärkande skogspromenad hann vi också med och så god mat, som jag njuter så otroligt av just nu : Vildsvinsgryta och sedan ugnspannkaka på ”Dängestorpaägg” till kvällsmat , då, också tillsammans med Alfred, Rebecka och Konrad. En helt underbar dag för mig! Ödmjukt tacksam för allt det fina jag får uppleva!

Det enda vi saknade var Linnea, men nån måste ju jobba!! ;)

Dagen efter var det tyvärr dags att säga farväl till Evelina. Det var tid för  henne att återvända till ”livet i Vilhelmina” och församlings/skolarbetet som väntade där . De 100 milen, känns alldeles extra långa just nu, men vi ska hoppas och be att det ska funka bra fram till deras sportlov i början av mars.

Fam Oskar o Hanna var här och gladde oss i helgen . På lördagen hjälpte Hanna  (som jobbar inom barnhabiliteringen ) mig med att lägga upp bildkommunikationsprogrammet Widgit GO SEE, på min IPad - och på söndagsmorgonen ”slog” afasin till igen!! Är sååå tacksam att det gick tillbaka ännu en gång, så nu går det okej att tala igen . Men vi har återigen sett hur  fort det kan förändras!

Ryckningarna i högersidan tilltog  också och de har tyvärr inte gått tillbaka helt.

Mitt minne är också fortfarande  lite extra påverkat. Jag kan helt plötsligt tänka - vad ska jag ha smörkniven till som jag har i handen… eller inte veta vad jag ska göra härnäst.

Efter kontakt med läkarna i måndags  4:e feb, tar jag nu återigen full kortisondos och får fortsätta med det en tid. På fredag har jag fått kallelse till i Linköping för att förbereda  för strålning som planeras starta den 18:e. Den veckan ska jag också ta cellgift igen.

Tisdag kväll /natt och onsdag förmiddag mådde jag sämre ( mera kramper i högersidan, ökad trötthet och muskelförsvagning så att jag hade svårt att gå- det var som att jag under korta stunder försvann/stannade upp i medvetandet) och Magnus hade kontakt med både LAH-läkaren och onkologen och tillsammans bestämde vi att det var bäst att jag åkte in till US. SÅ sedan onsdag lunch finns jag nu på Onkologavdelningen - där jag blir mycket väl ompysslad! Värsta lyxhotellet här! Snittar och smoothies - vad sägs om det som välkomsthälsning ! :)

Nu har man gjort en del prover, t ex koncentration blodprov för att se lägsta värdet i blodet vad gäller epilepsimedicin ; tomografi och även EEG. Resultatet av det hela är ungefär så här: Någon tumör vuxit lite, men det finns ingen blödning eller infarkt, men det finns epilepsiaktivitet och medicinnivån för det ligger lite lågt. Nu ökar jag på det lite och i övrigt förbereder jag mig för strålplaneringen i morgon. Planen är ju som sagt att om någon vecka ska jag få både cellgift och strålbehandling.  

Ni får gärna hjälpa mig be

• Allt nu ska flyta på enligt planerna
• Om kraft och styrka åt min nu lite extra prövade kropp.
• Att tumörerna håller sig i schack tills behandlingen börja verka.
• Att behandlingen blir verksam så jag kan ”hänga med” en tid till
• Eller naturligtvis helst få  uppleva hur Gud helar på sitt förunderliga sätt

Ty han ska ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla dina vägar.  PS 91:11   

Änglar ( Britt G Hallqvist )

Gode  Gud, Du har så många änglar

Dina skickebud de alla är

Och de går med tröst till dem som gråter

De som har det svårt och ensamt här.

Kanske att du också kan behöva

människor som går med dina bud

Viska då till mig vad jag ska göra,

Jag vill gå i ärenden åt Gud.

Leka med ett ensamt barn eller trösta

någon liten som har slagit sig.

Ja, det finns så mycket här att göra,

Gode Gud, vill du ha hjälp av mig!?

Om Jesus följer mig på vägen,

ja, då tror jag det ska gå

Några som är ledsna kan bli glada

om Han är med och vi är två!!!